Vi har idag behov av reella experter i arbetslivet, trots detta så finns det ännu en utbredd okunskap och fördomsfull oförmåga att se de riktiga experterna, de som lever med Aspergers/Autism. Tydligast blir det när en förmåga på en begränsat område, som en expert har, benämns som nedsatt arbetsförmåga. Det blir så tydligt att samhället i stort inte kan ta till sig de verkliga experterna.
Istället för att bara se människors potentiella oförmåga som bör vi se människor unika förmågor. Det fungerar då sällan att gå efter en mall, för den med Aspergers/Autism kommer inte passa i den.
Det den som skall hjälpa en person med en högfunktionell diagnos till ett riktigt arbete bör ställa samma frågor till denna personen som den gör till en utan en diagnos. Den som frågor kommer få ett mer detaljerat svar än annars, vilket borde underlätta stödet kan man tycka. Tyvärr verkar så inte vara fallet, då just stödet via t.ex en SIUS ofta blir helt otillräckligt.
Det är vanligt att den med Aspergers/Autism är noggrann, energisk, uthållig och fokuserad på den uppgift man fått. Det innebär att man ofta är bättre på att göra ”ett noga och väl utfört arbete” än att ”få någonting ur händerna snabbt” och att ”hålla många bollar i luften samtidigt”.
Det gäller att se varje individs unika förmåga, ta vara på deras intressen och att förstå den enskildes behov av t.ex återhämtning. För utan energi kommer alla ”gå in i väggen” och bli en del av den psykiska ohälsan som nu sjunker i åldrarna.
Lämna ett svar